Gunnar Vägman
Dan Andersson/Gunde Johansson

Gunde i liveinspelning från 1980: Mp3-fil c:a 1 Mb

Jag har sett honom sitta bland unga
invid dörren på hemgjord stol.
Jag har hört Gunnar Vägman sjunga
till sin gnälliga gamla fiol.

Jag kan minnas den reslige finnen,
och hans blick under buskiga bryn,
när han drog sina fagraste minnen
från sin ungdom i Mattina-byn.

Det var skämtsamma låtar från logen
och visor han själv hade smitt -
han var gammal som bygden och skogen,
och hans hår var glesnat och vitt.

Har du lyssnat när topparna gunga
i  förhöststormarnas sus?
Eller hört Gunnar Vägman sjunga,
som han sjöng när han fått sig ett rus? 

Och ett moln kunde skymma hans panna
under stråkens darrande dans,
när han sjöng sina kväden om Anna,
om Anna som aldrig blev hans.


s sde s sdeTill förteckningen över dikter och visor



Algot och Jonas
Gunde Johansson

Gunde från LP-skiva 1968. Mp3-fil c:a 1 Mb
Läs om verklighetens Algot och Jonas

1. Jag heter Algot, bor i skogen,
Jonas heter min vän.
Jonas e gammal, men snäll och trogen,
drar så vi klarar oss hem.

Jonas och jag vi kör och driver
timmer i finnberga grå.
Högt upp i väre de far å skriver
tecken på himmelen blå,

men vi tar de lugnt, du å ja du Jonas,
nog hinner vi fram vi två,
vi tar de lugnt, en å annan kronas
jobb kan vi klara ändå.

2. Jonas han tar ibland siesta,
jag tar en kaffetår.
Att detta hörer till livets bästa,
de tror jag Jonas förstår.

Urschäkta Jonas, men de gäller
ligga i selen mest.
Dumt, gamle Jonas, men väla ställer
krav på en tok och en häst.

så vi tar de lugnt, du å ja du Jonas,
nog hinner vi fram vi två,
vi tar de lugnt, en å annan kronas
jobb kan vi klara ändå.

3. Jonas, han likar handklaver han,
å skäms inte för de,
så när jag spelar då nästan ler han,
ibland så gnäggar han me.

För si musik e bra för själa,
sôm gubben sa unfant,
så ja drar på bort i finnmarksväla
för själa så gôtt sôm ja kan.

för vi tar de lugnt, du å ja du Jonas,
nog kommer vi fram vi två,
vi tar de lugnt, en å annan kronas
jobb kan vi klara ändå.

4. Tia ho rinner fort som vatten,
ja, jag börjar bli grå.
Jonas har fått sig en släng av spatt,
men än kan han lunka och gå.

Jonas å ja tar kväll, dä skymmer,
grannt e i höstens ti,
men stjärnklart, du Jonas, så våra bekymmer
å sputniken struntar vi i.

men vi tar det lugnt, du å ja du Jonas,
nog kommer vi hem vi två,
vi tar det lugnt, du å ja du Jonas,
en bit har vi kvar här te gå.


s sde s sdeTill förteckningen över dikter och visor


Vintervers

Ur "Lanthandlarrim - och andra" av Gunde Johansson
Zindermans förlag 19
84

Nu stundar vintern den långa
med skidsportens prylraseri
som smittat så ofattbart mångfa
i tidernas epidemi.

Jag styr mina tjärade laggar
till skogs långt från scen och publik,
tänder en eld och lyssnar
till tystnadens djupa musik.

Till förteckningen över dikter och visor


Omkring tiggarn från Luossa
Dan Andersson/Gunde Johansson

Från CD:n Laolands uggla: Mp3-fil c:a 1 Mb

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting
och om sin längtan sjöng han hela natten lång.

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
"Kom till oss ty denna jorden, den är icke riket ditt."

Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
om de vilda havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
där det käraste vi kände skall bli glömt.

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vår första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.

Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
och jag fördes bort av anden att få ro.

Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,
och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
"Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!"

Följ mig broder, bortom bergen, mot de stilla svala floder,
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.

Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.

Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo.


s sde s sdeTill förteckningen över dikter och visor


Torparvisa
Gunde Johansson

Från LP:n Visor med Gunde Johansson: Mp3-fil c:a 1 Mb

1. Tocka orning dä ä uti väla nu
dä grunnar ja mycke på,
för di slôss å se'n jobbar di värre än sju,
dä dära ä svårt te förstå.

Men en a'en har fôll bra lite vett
å hôve dä ha'n fôll fått,
för te kli sej i när dä ä nô lett,
sôm när fôlk till exempel har brått.

För ja ä tôrpare ja,
å ja har dä så bra,
ja ligger på sôffa för så ska dä va,
å gräset dä växer å rôgen han gror
å mor ho mal kaffe å grisen blir stor!

Hå hå ja ja, hå hå ja ja,
hör va dä blåser i träa i da!
Hå hå ja ja, hå hå ja ja,
dä blåser i träa i da!

2. Å flyger i lufta dä gör di sôm skam,
förskräcklit å fort ändå.
Dä ä skillna' dä när a'en ska fram,
en får klar sej mä te å gå.

Men en ä fôll bra bakôm emellerti
när en inte kan räkne ut,
va i hundan di har så ont ôm ti,
den tar fôll i alla fall slut.

För ja ä tôrpare ja,
å ja har dä så bra,
ja ligger på sôffa för så ska dä va,
å gräset dä växer å rôgen han gror
//:sätt på panna mor!://

Hå hå ja ja ...

3. Här har en dä rätt så skapli't bra,
fast en får lite ont där bak,
men bevärli'heter dä får en Fôll ha,
en ä alla fall unner tak.

Te ge sej åt ôt skogen ä ingen idé,
ja står på mej å säjer "Stôpp!"
För se råkt ja te hugg nôa meter mä ve,
ja den tar di å eller ôpp.

För ja ä tôrpare ja,
å ja har dä så bra,
ja ligger på sôffa för så ska dä va,
å gräset dä växer å rôgen han gror
//:dra opp klocka mor!://

Hå hå ja ja...


s sde s sdeTill förteckningen över dikter och visor


Du bortkomne broder
Gunde Johansson

Från LP:n Visor med Gunde Johansson: Mp3-fil c:a 1 Mb

1) Du bortkomne broder på jorden,
som lever så långt bort i tin,
som vin var de klingande orden,
ditt skrattande, eländes vin.

2) Du kunde ha funnit en blomma,
en sommarens leende ros,
men du går med händerna tomma,
och vandrar din ensliga kos.

3) Du vinglar iväg under solen,.
balansgång emot ingenstans,
men kommer som förr med fiolen,
närhelst det ska spelas till dans.

4) Och vill ingen hysa dej inne,
så sjung och var lustig ändå.
Höj dej, du vacklande sinne,
och sjöng liksom förr: "Hej å hå!

e

Till förteckningen över dikter och visor



Jonnys vals
Gunde Johansson

Från LP:n Visor med Gunde Johansson: Mp3-fil c:a 1 Mb

Läs om verklighetens Jonny

Där satt Jonny en kväll på en krog någonstans,
var det var spelar kanske ingen roll.
Han hade gått utan hyra sedan Mary sprang läck
med sitt hem och sina prylar i en säck.

Hej å hå, hej å hå,
utan hyra sedan Mary gått läck.
Hej å hå, hej å hå,
med sitt hem och sina prylar i en säck.

Och drar du din shanty om bröd eller vin.
vad det är spelar kanske ingen roll,
höj ditt stop, gamle Jonny, och sjung hej å hå,
medan dagarna rullande gå.

Hej å hå, hej å hå
gamle Jonny nog sjunger du så.
Hej å hå, hej å hå,
medan dagarna rullande gå.

Well, du klarade livet i Kiel och Stettin,
hur det var spelar kanske ingen roll,
och din själ har du halstrat på kol i maskin,
så den är nog ganska sotig och fin.

Hej å hå, hej å hå,
alla åren till sjöss i maskin!
Hej å hå, hej å hå,
så den är nog ganska sotig och fin.

Ja, så går dina krogår och dödsnätter grå,
vart de går spelar kanske ingen roll,
men sjung, gamle Jonny, din shantey ändå
liksom förr uppå böljorna blå.

Hej å hå, hej å hå,
gamle Jonny nog sjunger du så!
Hej å hå, hej å hå,
liksom förr uppå böljorna blå.

Till förteckningen över dikter och visor


Den gamle och djävulen

Ur diktsamlingen "Lanthandlarrim - och andra" av Gunde Johansson

Vi satt några stycken och talte
om ondskan och djävulen.
Han finns nog, sade en lärd teolog
- kanhända här mitt ibland oss.
Och han makade åt sig en smula,
men sade sen lite mer generöst:
"Ondskan finns i oss alla!"
Sen blev det tyst, och vi kände
hur ondskan sjöng i vårt blod.

Då sade en gammal man
med glans om sitt vita hår:
- "Länge nog har jag gått här på jorden,
och mött både smärta och sorg,
och många sjuka och bedjande blickar
på mörkrets och vansinnets torg.
Men aldrig en enda ond ändå -
fast många förvirrade trodde så.

Det onda bland oss som på jorden vandra
det är det onda vi tro om varandra."
Sen blev det tyst, och vi kände
hur glädjen sjöng i vårt blod.
Och skymningen föll och timmen blev sen,
och tingen lyste i sanningens sken

Till förteckningen över dikter och visor


Jul i stôga
Från LP:n Visor med Gunde Johansson: Mp3-fil c:a 1 Mb

Vintern i år lång är å svår.
Kvarka vi får ryggvärken går.
Ja, tacka för dä att bleka vi e
i denna svarta natta,
där snesteg vi tar å stuper å far
å knappt har en vitaminuschling kvar!

Men nu ä dä jul i stôga igen.
Jula ä bra, bra te å ha.
Nu e dä jul i stôga igen.
Bonker å fat e rôga.
Me fläsk å me flôtt
vi fyller vår skrôtt,
dricker i bôtt å raper så gôtt.
Höjom de krus.
Tändom de ljus.
För nu e dä jul i stôga.

Om fingrar å tår vi fryser i år.
Kvarka vi får, ryggvärken går.
Natta e svart å livet e svårt,
men saken ä klar: De går nock.
me lock å me pock å tjock överrock
vi fryser oss fram i styckvis å skock,

Men nu ä dä jul i stôga igen.
Jula ä bra, bra te å ha.
Nu e dä jul i stôga igen.
Hej, e du hôrk å hôga?
Så tar vi i ring
å springer ikring
murstock å spis
på långdanservis.
Gammel å ung,
hôpp dans å sjung,
För nu e dä jul i stôga.

Hej va vi mår morsamt i år.
Kvarka vi får ryggvärken går.
Mörkt öl å svin e bra medicin
i denna svarta natta,
där snesteg vi tar å stuper å far
å knappt har en vitaminuschling kvar.

Men nu ä dä jul i stôga igen.
Jula ä bra, bra te å ha.
Nu e dä jul i stôga igen.
Bonker å fat e rôga.
Me fläsk å me flôtt
vi fyller vår skrôtt,
dricker i bôtt å raper så gôtt.
Höjom de krus.
Tändom de ljus.
För nu e dä jul i stôga.

Till förteckningen över dikter och visor

Jag skall gå genom tysta skyar
Dan Andersson/Gunde Johansson

Från CD:n Laolands uggla: Mp3-fil c:a 1 Mb

Jag skall gå genom tysta skyar,
genom hav av stjärnors ljus,
och vandra i vita nätter,
tills jag funnit min faders hus.

Jag skall klappa sakta på porten
där ingen mer går ut,
och jag skall sjunga av glädje,
som jag aldrig sjöng förut.



Till förteckningen över dikter och visor


Bussvisan
Gunde Johansson

Från LP:n Visor med Gunde Johansson: Mp3-fil c:a 1 Mb

En busschaufför ä ja, en grini å vrång,
å kan en väl annat när turen är lång.
Å resande många, att stanna var gång,
uppå varje hôllplats, de gör en allt vrång.

Uschamej, uschamej, uschamej, uschamej!

Iblann står e käring ett par meter ifrå
den hôllplass reglementsenligt alla ska stå
å vifter å vinker fast ja kör förbi.
Dä ä fôl int undlit (att) en grini kan bli!

Uschamej...

Å jämt kommer fôlk mä omänskliga krav.
M ä fraktgods å anne, å mä ätterkrav.
Å di skratter å di skämter så ja nästan går bet
te hôll mej på min kant mä mi grinihet!

Uscha mej...

En busschaufför ä ja en grini å le,
å finns dä nån tok sôm kan undra på dä?,
Dä kun fôll gå ann ôm en sluppe te ha
förbaskade resande mä varje da.

Uschamej...

Till förteckningen över dikter och visor



Kalabaliken i kallkälla
Gunde Johansson

Gunde berättar: Från CD:n "Hällefors 1994" Mp3-fil c:a 1 Mb

Gunde sjunger: Från CD:n "Hällefors 1994" Mp3-fil c:a 1 Mb

Gunde om sin visa:
I byn fanns en skomakare. Rätt som det var fyllde han femtio år.
Eftersom han var mycket omtyckt kom hela byn med i uppvaktningen.
Joläppel-Olle hade fått epitetet "byns buse", helst det erfordrades på kalas och möten. Så skedde ock hos skomakarn.

Jag var anställd som spelman och deltog inte i slagsmålet. Visan kunde ha blivit längre. Jag minns hur gubbarna kom in med enbart slipsknutarna kvar under hakan. De satt där som knoppiga tulpaner. Jag sålde nämligen färdigknutna slipsar av dålig kvalitet i butiken vilket borde kunna räknas mig till godo. Hade slipsarna varit av högre kvalitet hade ju misshandeln blivit av grövre art. ..... (Ur vishäftet "Knotige bröder och andra visor av Gunde Johansson")

1. Så här borti skogen är långsamt iblann,
men blir de nånting, blir de rektigt minnsann.
Sôm en gång till exempel när de luta ôt vår
å skomakarn i Kallkälla fyllde femti år.
Nu vet ni väl hur fôlk är när sôm nôen ska bli äller:
Då värer di mä näsa å funderer på puteller.
Di skraper hop pengar sôm fôlk här ä van,
å går där å glor ôm han tänker ôt stan.

2. Nu kom väl den väntade dagen te sist.
En sönda på klockslage sju va de visst
sôm vi skulle samlas i skomakarns tjäll.
Å nog kom de fôlk ifrå alle di ställ.
De va skogvaktare Agaton å Teofil i Gropa
å gamle Otto Annerschsa å Klas å allihopa
å e sôm di kaller för TT-Tekla här,
å Back-Elsa kom ock me sin lelle kär.

3. Gubbera va lite tysta å blyga.
Di sto där i döra å blängde me yga,
för där länger in va de otäckt me fôlk.
Men int såg vi te nå mer dreckbart än mjölk.
Varsego, stig in, sa skomakern, så går vi strax te saken.
Han va litt gla å gick å klappte Alma uppå baken.
Vi krusa e stunn, men te slut klev vi in
å satt ôss att glo på allt framsatt porslin.

4. Vi feck väl i kaffe å börja å röre,
å hadd väl int ann just för stunna te göre.
Å int va dä nôen som sa just ett knyst.
Vi dôppa å tugga å bare teg å glyst.
Men när inga glas kom fram en gång te påtår, blev vi blyga
å satt där like långe sôm panelbrär i yga
De rassla väl lite i kôpper å fat,
men int hadd vi lust mä dômdering å prat.

5. Men nu kom de tretår å halsera sträcktes,
för fram ur ett hörnskåp en hel liter kläcktes.
Tänk, nu blev de alldeles högtidligt stämt.
Vi andas förstås, men de va nätt å jämt.
Teofil i Gropa tog en näsduk utur rocken
å tôrka sej i skael sôm en herrkär eller tocken.
Sen sväljde vi supen me olika min:
Salighetsuttryck, grimascher å grin.

6. Nu dröjd de int länge förns stämninga steg.
Te slut va de ingen sôm egentligen teg.
Vi tala ôm starkhet å skratta ôt tok,
å Femörings-Johan å Arvid drog krok.
Vi vräka ôss på stolera å skröt å ackordera,
å mennas drack vi de vi feck å strax så kom de mera.
Valfrid, sôm ingen förut hört sagt ol,
han skröt över grisen han hade i fjol.

7.Joläppel-Olle, sôm vesst druckit mest,
han tömde en brun grogg strax inom sin väst.
Haha, skratta Agaton utta respekt,
men Joläppel-Olle flög ôpp som en knekt.
Back-Elsa drog näven uti borde så de hôppa,
å Agaton feck kaffe rakt i syna när han dôppa.
Nu utbröt en otrolig kalabalik
me manfôlk sôm vrôla å fruntimmersskrik.

8. Di roppa på orning å lugn i ett kör,
å mennas di skrek blev di mer i humör.
Sen kom dä fram gubbar sôm skulle ta fre,
men di blev ock osams, hur de sen geck te,
så böka di å bäna di sej ut snart hele högen,
tumla ner för trappa, for å färdas uti snögen.
Ja, byxera spräcktes å slipsera for,
gubbarna dröna å käringarna svor.

9. Månen han sken på en syn som var grann.
I vårvinternatten snart alla fösvann.
Di skiljdes men käringar ropa i skog
om vem sôm börja å vilken sôm slog.
Å månen sken på slipsar å manschetter å en kragknapp,
å på en mustasch sôm låg där stilla strödd liksom en hötapp.
De talas i byn båd ôm krig å ôm fest
men ôm kalabaliken i Kallkälla mest.

Till förteckningen över dikter och visor



Sommarhambo
Gunde Johansson

Från LP:n Visor med Gunde Johansson: Mp3-fil under 1 Mb

1. Kom min jänta, kom i sommarglansen,
kom bland klöver och kovall i dansen.
Varm är jorden, varm är skyn och vinden,
kom i lunden under linden!
Här är allt som lever nu och blommar,
här är vi och här är ljuvlig sommar,
kom lilla vän, nog sjunger du än
om sommaren och våran hambo!

Nu är det sommardagar,
blommor i alla hagar!
Kom nu spelemän och knäpp på strängen,
här ska dansas uppå ängen!
Nu är det sommardagar,
gökar i alla hagar ropar till oss:
"Kom och gläd er i det gröna!"
Här är vi och här är sommar!

Tral-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la,
tral-la-la-la-la-la-la-la...

2. Kom min jänta, hör de enkla orden,
kom min jänta, ännu blommar jorden,
inga dödens vindar bränner kinden.,
kom i lunden, under linden!
Ännu kan jag knäppa på fiolen,
ännu lever vi en tid i solen,
kom lilla vän, nog älskar du än
sommaren och våran hambo!

Nu är det sommardagar,
blommor i alla hagar!
Kom nu spelemän och knäpp på strängen,
här ska dansas uppå ängen!
Nu är det sommardagar,
gökar i alla hagar ropar till oss:
"Kom och gläd er i det gröna!"
Här är vi och här är sommar!

Tral-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la,
tral-la-la-la-la-la-la-la...

Till förteckningen över dikter och visor



Finnbäcks-Lars under stjärnorna
Nils Parling/Gunde Johansson

Från CD:n Finnmarksvisor: Mp3-fil c:a 1 Mb

När en går så här en kväll ifrå arbete, å hem,
å en känner slite värka djupt i rygg å skrôv å lem
ä dä skönt när mörkret faller fastän bare halvägs ä,
att uppå himmelen små lykter vandrer mä.

Si där går Karlavagna fin ôppöver Finnbäcksberges fång,
å Lisselvagna lerker upp mot Polstjärna sin stång,
Sjustjärna å Trerocken glänser milt därbort i öst,
bevars va vackert, fastän dä ä mört å höst.

Sen så kan ja inga namn, men va speler dä för roll,
va alla nålstick heter uti himlens parasoll.
För en fatti fant som mej ä dä fäl nog mä deres ljus,
som träget följer mej på vägen te mitt hus.

Märkligt ä dä nog te si huru di frå år te år
miljoner mil från vår teknik alltfort på himlen står.
Liksom på Herodes ti de sken på krubba kräk och pilt,
så lyser di på Finnbäcks-Lasse lika milt.

Samma fina himlaljus som går där lugnt utmä min stig
gick fäll vakt ikring kung David å Batseba dejelig,
å en kan va ganska säker att di gnistra lika vasst
närsôm Napoleon i Rysskalann frös fast.

Dessa himlakuler brann nog minsann som båk å fyr
när Finnbäcks-Lars bar älgkött över Rikkalampis myr.
Lika nådigt skan dä ock närsôm han kom från ett kalas,
å gick rätt vingligt uttå alltfår många glas.

Dä ä fägnesamt en vet att han deler utta krus
åt syndere å religiös åv sina glitterljus,
å millionärn han kan int säj att han får ut nå mer än mej
åv detta glitter sôm i kvällen tänder sej.

Tack för lyse, stjärner små! Nu ä Finnbäcks-Lasse där
han har si lilla stuga, fastän fatti nog så kär,
å när ja nu kommer in så ska ni alle på en gång
få si en litta stjärna mitt i skogens fång.

Till förteckningen över dikter och visor




Stigen
Ur diktsamlingen "Lanthandlarrim - och andra" av Gunde Johansson

Ibland har jag gått över bergen
en gammal, gammal stig
med nötta stenar och rötter
som långt, långt före mig
trampats av människofötter
i många de hundrade år.

Nu kan jag ej trampa den mer.

En rasande, bökande skogsmaskin
har fläkt upp och trasat sönder till sår
ett minne i flyende tid.
En stig aom sjöng
sin tysta sång i dunkelljus
om fattiga människors färder en gång
mellan bygd och ensliga hus.

Till förteckningen över dikter och visor